Jag har alltid oroat mig för att förlora synen. Jag är osäker på hur allt började, det kan ha varit i småskolan då det visade sig att jag såg sämre än der andra skolbarnen och var tvungen att ha glasögon. Och sen dess har det förmodligen hängt kvar. Jag tror det i alla fall. Fast än jag ser bra nu med hjälpmedel är jag hela tiden orolig att det ska bli sämre och att det ska leda till total blindhet. Jag vet att synen förändras och försämras med ålder helt naturligt men jag kan inte låta bli att oroa mig. Tänk om jag har fått något fel som http://benskörhet-info.se>benskörheteller gråstarr eller något ännu värre, så får det inte vara. Det står jag helt enkelt inte hut med. Nu är det inte säkert att det är så, jag är en smula hypokondriskt lagd så jag har en tendens att jaga upp mig för saker och ting.
Updates from admin RSS
-
admin
-
admin
Det är märkligt med livsval. Jag har inte gjort många, det kan jag börja med att slå fast. Mitt liv hittills har snarare kännetecknats av frånvaro från beslut. Vilket i och för sig också är en form av beslut. Jag har valt att inte göra något särskilt, att låta saker och ting flyta på bara. Under långa perioder har jag blott varit en passiv passagerare i mitt eget liv. Men så en dag gjorde jag det otänkbara. Jag tog ett stort beslut (mycket större och betydelsefullare än det där som hade med http://fettförbränning-info.se>fettförbränning att göra), ett val som inte många i min egen ålder vågat göra. Jag är fortfarande stolt. För att jag vågade. Men problemet är bara allting nu pekar på, det har det gjort länge nu ärligt talat, klart och tydligt att min beslutsgrund den där gången var helt fel. Jag ingick ett avtal. Så långt inget fel. Formen av avtal är dessutom den ädlaste som finns. Men jag ingick avtalet med fel person. Det råder ingen tvekan om den saken längre. Frågan är bara vad jag gör nu. För något måste göras. Den saken är lika klar.
-
admin
Jag tror det är dags att jag skär ner en aning på drickandet nu. Kanske borde jag sluta helt och hållet. Det som en gång var en njutning, något trevligt och avkopplande som jag mig fina upplevelser och förgyllde många middagar och sociala sammankomster har allt men kommit att blir ett svårt problem för mig. Jag kan helt enkelt inte längre kontrollera mitt drickande. Jag vill ha något starkt att dricka mest hela tiden och mycket. Eller det är till och med så att mycket (det som de flesta andra skulle anse vara absurda mängder) är för lite för mina vanor. Enkelt uttryckt så super jag som en ryss, en törstig ryss. Jag måste lägga av innan jag får permanenta fysiska skador, blir av med jobbet och skrämmer iväg vänner och familj. Så kan jag inte ha det. Inga ska behöva ha det så. Tillråga på allt har jag nu råkat ut för en elakartad http://urinvagsinfektion-info.se>urinvägsinfektion vilket naturligtvis är ytterst jobbigt i sig. Men det blir knappast bättre av att min urin innehåller lika mycket alkohol som värsta stråromen. Att det är plågsamt är en ganska mild underdrift i det här sammanhanget, det är som att säg att slaget om Stalingrad var lite jobbigt och obekvämt.
-
admin
Just lider jag av viss ångest. Eller den är ganska svår ärligt talat. Det är nämligen så att jag inte har så mycket att göra på jobbet, det har jag inte haft de senaste dagarna. Nu har jag visserligen sysselsatt mig med saker som tror kan vara nyttiga för firman jag jobbar för i framtiden men jag har inget officiellt uppdrag just nu. Det känns på det hela taget obehagligt, som att jag inte gör på riktigt fastän jag ju jobbar och producerar saker hela tiden. Jag känner mig onyttig fast jag egentligen inte borde göra det, ingen anledning föreligger egentligen som skulle motivera en hållning. Men jag får ändå ångest och misstänker att jag kommer få sparken hela tiden. Så ska man inte ha det. Inte jag i alla fall inte länge till. Jag får helt enkelt ta och sluta oroa mig på det här viset det är inte hållbart i längden. Bättre att spara de känslorna och energin som går åt i processen till något tillfälle då jag drabbas av något verkligt jobbigt som försämrad funktion av http://gula-fläcken.se>gula fläcken eller någon annan otäck sjukdom.
-
admin
Jag har efter en lång period av avhållsamhet återupptagit mitt filmintresse igen. I nu läget tittar jag mellan tre och fyra hela filmer om dagen. Sedan kan det visst gå perioder då jag inte ser någon film alls men det är ytterst sällan skulle jag vilja säga. I går såg jag en väldigt intressant georgisk film om en kvinna i http://klimakteriet-info.se>klimakteriet och hennes bekymmer. Det var bland det starkaste jag sett på många år och då har jag ändå sett det mesta. Men inte mycket som överträffade realismen och den stenhårda närvaron i den här filmen. Alla medverkade var amatörskådespelare men de tycktes ändå besitta en sådan där magnetisk närvaro som bara några få skådespelare i världshistorien haft. Klaus Kinski är ett exempel, det finns förstås några till. Robert Shaws Indianapolismonolog i Hajen är ett annat exempel. Men det är allt bra sällsynt. Jag gissar att det bara är ett fåtal skådespelare i varje generation som har den gåvan och här råkar en av den dyka upp i en georgisk undergroundfilm.