Jag har alltid oroat mig för att förlora synen. Jag är osäker på hur allt började, det kan ha varit i småskolan då det visade sig att jag såg sämre än der andra skolbarnen och var tvungen att ha glasögon. Och sen dess har det förmodligen hängt kvar. Jag tror det i alla fall. Fast än jag ser bra nu med hjälpmedel är jag hela tiden orolig att det ska bli sämre och att det ska leda till total blindhet. Jag vet att synen förändras och försämras med ålder helt naturligt men jag kan inte låta bli att oroa mig. Tänk om jag har fått något fel som http://benskörhet-info.se>benskörheteller gråstarr eller något ännu värre, så får det inte vara. Det står jag helt enkelt inte hut med. Nu är det inte säkert att det är så, jag är en smula hypokondriskt lagd så jag har en tendens att jaga upp mig för saker och ting.