Jag har efter en lång period av avhållsamhet återupptagit mitt filmintresse igen. I nu läget tittar jag mellan tre och fyra hela filmer om dagen. Sedan kan det visst gå perioder då jag inte ser någon film alls men det är ytterst sällan skulle jag vilja säga. I går såg jag en väldigt intressant georgisk film om en kvinna i http://klimakteriet-info.se>klimakteriet och hennes bekymmer. Det var bland det starkaste jag sett på många år och då har jag ändå sett det mesta. Men inte mycket som överträffade realismen och den stenhårda närvaron i den här filmen. Alla medverkade var amatörskådespelare men de tycktes ändå besitta en sådan där magnetisk närvaro som bara några få skådespelare i världshistorien haft. Klaus Kinski är ett exempel, det finns förstås några till. Robert Shaws Indianapolismonolog i Hajen är ett annat exempel. Men det är allt bra sällsynt. Jag gissar att det bara är ett fåtal skådespelare i varje generation som har den gåvan och här råkar en av den dyka upp i en georgisk undergroundfilm.